.

Jag är äntligen påväg bort från vidriga stockholm.
Jag har väntat på den här stunden länge, Väntat på att bara få försvinna bort med mig själv i en månad.
Att bara få glömma alla berkymmer och all sorg, att bara få vara med mig själv ett tag.

Jag tror hela tiden att jag har släppt dig. Du lurar mig gång på gång och får mig återigen att få den där konstiga känslan i kroppen genom att jag bara ser ditt ansikte. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att släppa en människa? Hur känslorna kan ta över hela kroppen och man bara vill göra något dumt. Jag vet att det är såhär det ska vara. Jag vet att jag mår så himla mycket bättre nu utan dig än när jag var med dig, men ändå så är det någonting inuti mig som fortfarande saknar dig. Men jag är stark, även om jag fick chansen skulle jag aldrig vilja gå tillbaka. Jag är nöjd med hur jag har det nu och vem jag är. Jag är stark och fortsätter kampen om att glömma dig.

12/7

Vem har jag på min sida egentligen, vilka är mina riktiga vänner och vilka kommer jag välja att stå bakom i slutändan? Just nu har jag inte många äkta vänner. Jag har väl ungefär 3 kvar som jag umgås med och faktiskt tycker om. Alla har förändrats, eller så är det bara jag som har förändrats och inte är som dem längre? Så är det nog. För på de senaste 1-2 månaderna har jag växt upp. Jag har insett vad som är bra för mig själv, vilka personer jag borde undvika och förstått att det faktiskt inte är såhär jag vill leva mitt liv. Jag har mognat väldigt mycket om man jämför med hur jag var för 6 månader sedan. Jag har lärt mig av mina misstag och helt enkelt blivit en ny människa. Jag vet vad jag vill med mitt liv och jag vet hur jag ska komma dit. Därför väljer jag att göra de val jag gör.



jag är förbannad

Jag är besviken, grymt besviken. När jag hörde det första gången trodde jag inte mina öron. Jag trodde inte att någon kunde vara så idiotisk och låta det ske. Många skulle inte förstå hur jag kan vara så upprörd över detta, men det är sjukt. Huset har tillhört våran familj i över 100 år, alla som bor runt omkring är mina släktingar på något sätt och jag älskar stället helt enkelt. Jag älskar att bara kunna komma bort och släppa alla tankar. Att sitta på bryggan och bara titta ut över vänern. Att nu de idioter jag har till släktingar har bestämt sig för att sälja det är galet. Egoister är det ända jag får fram och ingen av mig eller min far kan göra något åt det. Jag är vansinnig och de två sista veckorna som jag kommer att tillbringa där i sommar kommer inte att bli roliga. Jag är förbannad på det människor som sålde huset. Jag har alltid kunnat se mina barn springa omkring där iframtiden på sommrarna precis som jag, min far, min farmor, min farmors mamma och resten har gjort. Det finns sånna sjuka betydelser i huset som jag inte kan lämna och att mina släktingar kan välja bbort det är sjukt. Jag kommer inte kunna sitta där i sommar och låtsas att jag är glad, det kommer att bli kaos om jag fortfarande är på det humör jag är på nu!


ända bilden som fanns på denna dator från landet

9/7

Har inte uppdaterat på länge men har haft annat för mig och helt enkelt inte orkat. Anvämder ju faktiskt bara den här bloggen till att skriva av mig på nu förtiden. Men i augusti hade jag tänkt att kanske sätta igång med bloggandet igen, eller vad sägs? Har ju fått en ny mobil och sådär iallafall så nu skulle i så fall uppdateringen bli mycket roligare och bättre med massor av fina bilder, bra va ?


Men har mått ganska bra den senaste tiden eftersom jag inte skrivit något och så, har liksom inte behövt. Har varit med underbara vänner och helt enkelt mått suveränt. Det är härligt att kunna känna lycka igen, det är härligt att inte plågas av ångest och sorg hela tiden. Att faktiskt kunna skratta på riktigt och känna att jag lever.
På 1 ½ månad har hela jag förändrats, min hobby och mina känslor. Så som jag höll på fram till mitten av maj var inte okej, och så som jag mådde ska ingen behöva må. Jag kände att jag höll på att försvinna, jag visste att jag tillslut inte skulle orka mer och någonting dumt skulle ske. Men någonting i mig förändrades och nu mår jag äntligen bra igen och jag har egentligen bara en person att tacka.

Men de senaste kvällarna har jag varit med underbara Alfredh som jag även skulle träffat ikväll om inte stackaren hade blivit sjuk. Men men så kan det ju gå ibland. Istället har jag stannat hemma och umgåtts med lite gäster vi fick tidigare idag. Och även städat mitt rum, känner mig ganska duktigt ? :D
På onsdag åker jag med min farbror upp till landet där min pappa är. Ska bli oerhört mysigt! Vill på sätt och vis inte lämna Stockholm med alla fina vänner men det ska ändå bli ganska skönt. Släppa alla tankar, släppa allt skitsnack och bara försvinna bort i en månad. Härligt!
Alfredh, jacki och jag, snygga människor va? :D
Jacki sötnos
hahah söt chey hey?

RSS 2.0