checka min nya blogg istället

Orkar inte bry mig så går ut med min nya bogg nu istället fast jag inte riktigt har kommit igång med den. Men på min nya blogg ska jag försöka att uppdatera dagligen på och sådära så jag hoppas att det tillslut kommer att bli bra. Ta en titt om ni vill. vet faktiskt inte varför det inte går att länka den nu, står att sidan inte hittas men det här är iallafall min nya, http://filippaandersdotter.myshowroom.se

ny blogg

har skapat en ny blogg så går ut med den imorgon :)

19/8

Livet fungerar och jag kämpar vidare. Bara jag kan ta mig ur det här och få mig att återigen må bra.

fuck det här

Allt har fuckar upp sig och jag återgår till mitt gamla jag. Mitt gamla jag som bara skadade mig ännu mer. Men nu Skiter jag allt igen och gör allt för att glömma problemen för stunden

jag vill inte inse det..

Du behandlade mig annorlunda men jag läste allt på fel sätt. Jag var inte speciell, betydde inte något för och allt var bara ett missförstånd. Du lekte med mig precis som alla andra. Men jag förstår bara inte hur du kunde göra så mot mot mig mes tanke på allt jag har berättat, med tanke på hur du har sett mig att må förr.

...

Allting är kaos och jag vet hur jag skulle vilja lösa det. Jag skulle vilja lösa det på samma sätt som jag löste allting på förut. Det fick mig att må bra för stunden och sköt problemet åt sidan bara. Jag saknar DET, men jag vet att det inte är ett alternativ längre, jag får istället svälja smärtan och bara låtsas att allt är exakt som vanligt. JAg HATAR det här! varför? varför alltid jag?

.

Att jag aldrig mer kommer att få se killen som jag älskade, det känns lite sjukt... Men på något sätt är det även en liten lättnad

Varje natt drömmer jag samma dröm om och om igen, om ögonblicket som snart kommer att ske. Ögonblicket då jag får se ditt vackra ansikte igen, efter 474 nätter av saknad.
Jag finner inga ord för hur mycet jag älskar dig.


tillbaka i storstaden

Är tillbaka i stockholm nu efter att ha varit borta i en månad. Men jag måste säga att jag tror det har varit bra för mig. Jag har fått tid till att fundera, förlåta och glömma och har nu blivit ännu starkare än vad jag var när jag åkte. Mitt liv är helt enkelt toppen nu. Jag har de vänner jag vill ha vid min sida och gör precis det JAG känner för och inte någon annan. Jag styrs längre inte av vad folk tycker tänker och säger om mig, jag kör mitt eget race.

.

Jag är äntligen påväg bort från vidriga stockholm.
Jag har väntat på den här stunden länge, Väntat på att bara få försvinna bort med mig själv i en månad.
Att bara få glömma alla berkymmer och all sorg, att bara få vara med mig själv ett tag.

Jag tror hela tiden att jag har släppt dig. Du lurar mig gång på gång och får mig återigen att få den där konstiga känslan i kroppen genom att jag bara ser ditt ansikte. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att släppa en människa? Hur känslorna kan ta över hela kroppen och man bara vill göra något dumt. Jag vet att det är såhär det ska vara. Jag vet att jag mår så himla mycket bättre nu utan dig än när jag var med dig, men ändå så är det någonting inuti mig som fortfarande saknar dig. Men jag är stark, även om jag fick chansen skulle jag aldrig vilja gå tillbaka. Jag är nöjd med hur jag har det nu och vem jag är. Jag är stark och fortsätter kampen om att glömma dig.

12/7

Vem har jag på min sida egentligen, vilka är mina riktiga vänner och vilka kommer jag välja att stå bakom i slutändan? Just nu har jag inte många äkta vänner. Jag har väl ungefär 3 kvar som jag umgås med och faktiskt tycker om. Alla har förändrats, eller så är det bara jag som har förändrats och inte är som dem längre? Så är det nog. För på de senaste 1-2 månaderna har jag växt upp. Jag har insett vad som är bra för mig själv, vilka personer jag borde undvika och förstått att det faktiskt inte är såhär jag vill leva mitt liv. Jag har mognat väldigt mycket om man jämför med hur jag var för 6 månader sedan. Jag har lärt mig av mina misstag och helt enkelt blivit en ny människa. Jag vet vad jag vill med mitt liv och jag vet hur jag ska komma dit. Därför väljer jag att göra de val jag gör.



jag är förbannad

Jag är besviken, grymt besviken. När jag hörde det första gången trodde jag inte mina öron. Jag trodde inte att någon kunde vara så idiotisk och låta det ske. Många skulle inte förstå hur jag kan vara så upprörd över detta, men det är sjukt. Huset har tillhört våran familj i över 100 år, alla som bor runt omkring är mina släktingar på något sätt och jag älskar stället helt enkelt. Jag älskar att bara kunna komma bort och släppa alla tankar. Att sitta på bryggan och bara titta ut över vänern. Att nu de idioter jag har till släktingar har bestämt sig för att sälja det är galet. Egoister är det ända jag får fram och ingen av mig eller min far kan göra något åt det. Jag är vansinnig och de två sista veckorna som jag kommer att tillbringa där i sommar kommer inte att bli roliga. Jag är förbannad på det människor som sålde huset. Jag har alltid kunnat se mina barn springa omkring där iframtiden på sommrarna precis som jag, min far, min farmor, min farmors mamma och resten har gjort. Det finns sånna sjuka betydelser i huset som jag inte kan lämna och att mina släktingar kan välja bbort det är sjukt. Jag kommer inte kunna sitta där i sommar och låtsas att jag är glad, det kommer att bli kaos om jag fortfarande är på det humör jag är på nu!


ända bilden som fanns på denna dator från landet

9/7

Har inte uppdaterat på länge men har haft annat för mig och helt enkelt inte orkat. Anvämder ju faktiskt bara den här bloggen till att skriva av mig på nu förtiden. Men i augusti hade jag tänkt att kanske sätta igång med bloggandet igen, eller vad sägs? Har ju fått en ny mobil och sådär iallafall så nu skulle i så fall uppdateringen bli mycket roligare och bättre med massor av fina bilder, bra va ?


Men har mått ganska bra den senaste tiden eftersom jag inte skrivit något och så, har liksom inte behövt. Har varit med underbara vänner och helt enkelt mått suveränt. Det är härligt att kunna känna lycka igen, det är härligt att inte plågas av ångest och sorg hela tiden. Att faktiskt kunna skratta på riktigt och känna att jag lever.
På 1 ½ månad har hela jag förändrats, min hobby och mina känslor. Så som jag höll på fram till mitten av maj var inte okej, och så som jag mådde ska ingen behöva må. Jag kände att jag höll på att försvinna, jag visste att jag tillslut inte skulle orka mer och någonting dumt skulle ske. Men någonting i mig förändrades och nu mår jag äntligen bra igen och jag har egentligen bara en person att tacka.

Men de senaste kvällarna har jag varit med underbara Alfredh som jag även skulle träffat ikväll om inte stackaren hade blivit sjuk. Men men så kan det ju gå ibland. Istället har jag stannat hemma och umgåtts med lite gäster vi fick tidigare idag. Och även städat mitt rum, känner mig ganska duktigt ? :D
På onsdag åker jag med min farbror upp till landet där min pappa är. Ska bli oerhört mysigt! Vill på sätt och vis inte lämna Stockholm med alla fina vänner men det ska ändå bli ganska skönt. Släppa alla tankar, släppa allt skitsnack och bara försvinna bort i en månad. Härligt!
Alfredh, jacki och jag, snygga människor va? :D
Jacki sötnos
hahah söt chey hey?

.

Säg att det inte håller på att hända igen.
jag orkar inte behöva må som jag en gång gjort.
Jag orkar inte kämpa mig ur det ännu en gång till...

.

Jag vet inte vem som är bra för mig och inte längre. Alla pekar ut varandra och försöker få mig att välja sida. Efter att ha funderat ett tag tror jag inte att någon är bra för mig i sutändan. Alla skadar mig eller kommer tillslut att göra mig illa. Och jag klarar verkligen inte av det. Jag mår bra nu, jag är lycklig och skrattar. Men för minsta lilla kan jag falla ner på botten igen, och det ör det jag är rädd för. Jag vill inte må som jag en gång gjort. Det behövs så himla lite för att hela jag ska förstöras, det ända som behövs är att någon av dem jag litar mest på ska svika mig...

De senaste 18 månaderna har jag farit omkring bland så många olika människor i väntan på att jag ska hitta den som alltid kommer finnas där för mig. Jag har bytt vänner fram och tillbaka men aldrig hittat den rätta, jag har inte vågat öppna mig helt och inte vågat anförtro min till alla. Men kanske kan det bero på att jag har blivit sviken så många gånger förr? Jag har nu svårt att lita på folk och vet inte vem jag har vid min sida i slutändan...

fuck

Fuck det hära. Tappade min plånbok igår med 700 kronor och mitt busskort i. Så har lite svårt att ta mig någonstans nu. Men som tur var kunde iallafall Kristian skjussa hem mig från tyresö idag, annars hade det blivit jobbigt.

Igår hämtade kristian upp mig strax över 10 så åkte vi ut till gålö/dalarö eller någonting sånt och köpte glass och chillade. Sedan åkte vi till vårt lilla ställe och badade och åt jordgubar. Riktigt mysigt! Andra doppet för mig i år då. Äckligt kallt var det faktiskt. Inte för att jag badade frivilligt för den delen heller, blev som sagt ikastad...

Nu som sagt sitter jag hemma och kan inte åka någonstans. Men finaste Jacki ska komma hit om ett tag och så ska vi hitta på något och sedan sover hon här.

Har iallafall beställt en ny mobil i förrgår så den ska väl komma om ett tag så börjar jag blogga lite smått efter det igen. Bloggar nu när jag har lust ju men sedan ska det bli grejer! Men antar att bloggningen sätter igång i augusti på allvar eftersom jag ska bort ett tag också. Men vi får se.


Att dom fortfarande finns där är sjukt. De ligger begravda djupt inom mig, men tar över min kropp såfort någonting påminner om dig. Jag blir galen av det här. jag orkar inte behöva känna denna ångest varje gång jag hör ditt namn. Jag trodde du var glömd, jag trodde att jag hade lämnat dig som jag lämnade alla dåliga tider. men tydligen inte.

Skillnaden är att denna gång är det inte kärlek jag känner, utan hat. Jag önskar mer än någonting annat att jag aldrig hade träffat dig. Allting hade varit så mycket lättare då, men ändå kanske det var bra? Jag lärde mig att inte leka med kärleken, jag lärde mig att inte älska vem som helst utan att tänka på konsekvenserna först. Jag lärde mig så mycket som jag använder idag. Som tillslut ska göra mig stark och ta mig fram genom livet som en drottning.

Jag skiter i allt, jag bryr mig inte om mina känslor, vad fan har jag dom för? Jag är värld den bästa och det vet jag om, fuck det här, jag ska vara lycklig!

21/6

Sitter och väntar på att Sofia ska bli klar snart, men det kommer väl ta några timmar. Ska iallafall träffa henne lite senare idag och har ingen aning om vad vi ska hitta på. Men det var länge sen jag var med den där filuren så det ska bli skoj :)
Det kommer även gäster till oss idag från Karlstad, så frågan är om jag är hemma till middagen eller inte ? Men så blir det nog inte om jag ska hinna träffa Soffe eftersom hon är så seg.
På torsdag drar ju även jag och Soffe till Öland, kommer bli grymt :)

18/6

Har varit i farsta idag med familjen och shoppat, mysigt. Fick med mig lite saker hem iallafall. En väska, en jumpsuit, och lite tröjor och smått. Åkte dit för att i första hand hitta ett par skor, men hann aldrig så långt innan dom stängde. Vi fastnade istället på lite roligare affärer. Resten av dagen har också bara tillbringats med familjen. Men kändes att det behövdes eftersom jag varit borta från dem ett tag

Har bestämt vem jag ska gå med på balen och sådär nästa år nu iallafall. Haha det gäller ju att vara ute i god tid, men vem jag ska gå med är en liten hemlis. Det övslöjar jag om ett år så det är ju bara att vänta hihi :)

bild från i höstas heheheh, osminkad och söt.... (;

Tidigare inlägg
RSS 2.0